Giro di Vini etapp 21: Barbera e Champagne

Efter tre veckors kamp så går cyklisterna idag i mål med en favoritsegrare som var helt ur slag men som reste sig på nio och till slut vände och idag tar Vincenzo Nibali hem sin andra Giro d’Italia-seger. Etappen går från Cuneo och passerar strax väster om Langhe med alla sina DOCG- och DOC-viner. Så till dagens etapp kan man med fördel välja en tanninrik Barolo med eleganta toner från tryffel till darjelingte eller en mjuk blåbärssaftig Dolcetto eller blomsteraffärsdoftande Ruchè di Monferatto. Tidigare så klassades viner på druvan Barbera här som ”folkets vin” mycket tack vare den höga syran som gör att Barbera-vinerna känns friska och passar kanske lite bättre till enklare mat med mycket grönsaker medan en Barolo ju görs sig bäst till en fin köttbit, en tryffelrisotto eller lite kallskuret.

I Castiglione d’Asti mitt emellan städerna Asti och Alba så gör Lorenzo Corini vingårdsbetecknade viner i familjeföretaget Case Corini. Här gör man vingårdsbetcknade viner och vinstockarna är mellan 50 och 90 år. De gamla vingårdarna är inte planterade med en enda druvsort utan det blir naturliga blandningar när druvorna skördas, naturligtvis för hand, här har allt skötts manuellt sen 50-talet, fråga mig inte vad man hade för maskiner innan dess och Lorenzo är noga med att driva verksamheten på ett så hållbart sätt som möjligt eftersom han vill att verksamheten ska kunna fortgå i minst lika många generationer till.

Lorenzo här med Antonella från Fattoria La Maliosa som han samarbetar med för att gör att göra goda viner även i södra Toscana.

Vintillverkningen är helt naturlig; vinerna får jäsa med sin naturliga jästkultur och vinerna klarnas eller filtreras ej heller. Lorenzo – som skrivit läroböcker i naturlig vintillverkning – påstod på vinmässan i Verona det berodde på att han var lat… Fantastiskt goda viner i alla fall, där vinet från vingården med namnet Barla som är gjort på 90% Barbera (årgång 2010) är ett kraftigt vin med mycket svarta körsbär precis som en bra Barbera ska vara. Nu har jag tyvärr ingen flaska här hemma (men förhoppningsvis får jag tillfälle att smaka snart igen) utan får ”nöja” mig med Aldo Conternos Conca Tre Pile 2011 även det en mycket kraftig och god Barbera med all körsbär man kan vänta sig, men den drar mer åt björnbärshållet till och avslutar med en hel del salvia och lakrits.

Och det är säkert en och annan cyklist som i kväll tar ett glas barbera (eller champagne) för att precis som Giorgio Gaber  för en natt glömma de plågor som varit och de som kommer. För snart ställs de inför nya övermänskliga utmaningar.

 

 

 

 

Annonser

Giro di Vini etapp 20: IGP Hautes Alpes

Här om dagen så kändes Girot mer eller mindre avgjord och att Kruijswijk skulle behålla den rosa tröjan hela vägen till Turin. Men efter gårdagens galna etapp med attacker, kontraattacker och vurpor så är det plötsligt fyra cyklister som alla har en liten chans att plocka hem titeln.  Och det är idag det ska avgöras, morgondagens etapp är ju allt för flack för att något ska hända i tätstriden. Till stora delar går dagens alpetapp på den franska sidan av gränsen där de enda vinerna som odlas går under namnet IGP Hautes Alpes, vinodlingarna ligger alla på sydsluttningar och på sina håll sträcker de sig upp till 1300 meters höjd över havet. Vilket gör att det är här man hittar Frankrikes högs belägna vingårdar.

Här odlas en mängd druvor de vanligaste är Syrah och Cinsault men även druvsorter som man i princip inte ser någon annanstans som den blå druvan Mollard som ger lätta ljusröda viner. Viner som inte är

Giro di Vini etapp19: Colline Saluzzesi

Cyklisterna börjar så smått se slutet på den långa resan genom Italien och idag gör man faktiskt ett litet besök i Frankrike när man går i mål i Risoul. Den här bergsetappen börjar i  västra Piemonte och slingrar sig sydväst tills man alltså korsar gränsen. På vägen passerar man genom vindistriktet Colline Saluzzesi där man utöver de klassiska Piemontesiska druvorna Nebbiolo och Barbera även odlar de lite mer udda sorterna Chatus, Quagliano och Pelaverga. Tyvärr är det nog större chans att någon av cyklisterna släcker törsten med ett vin härifrån än att någon har möjlighet att korka upp en flaska Colline Saluzzesi framför teven. Jag har inte lyckats hitta någon återförsäljare i Sverige och till och med winesearcher går bet på att erbjuda ställen att köpa dessa viner, så idag får man väl ta en espresso till cyklingen istället.

Giro di Vini etapp 18: Gattinara

Dagens etapp som tar oss från Milanos utkant och förbi Turin till målgången i Pinerolo lyckas på något magiskt sätt undvika vindistrikt. Nu ska det sägas att runt just Pinerolo så ligger DOC-området Pinerolese, men eftersom jag inte ens på Italiens största vinmässa Vinitaly med sina tusentals utställare lyckas hitta något Pinorelesevin så hoppar vi över det och dricker istället ett vin från Gattinara, området som ligger norra Piemonte och tillsammans med grannen Ghemme gör goda Nebbiolobaserade viner som kanske inte riktigt når upp till de bästa vinerna från Barolo och Barbaresco. Men historiskt sett så var det här både i kvalitet och kvantitet ett viktigare område. Redan på 1500- och 1600-talet så var vinerna härifrån klassificerade och på 1800-talet så odlades det mer Nebbiolo här än i Langhe-distriktet.  Men nu för tiden finns här endast runt 100 hektar med vinodlingar.

Gattinara måste innehålla minst 90% Nebbiolo eller Spanna som druvan kallas här och resten ska bestå av Bonarda och Vespolina, det mesta vinet görs idag på 100% Nebbiolo. Det ska ligga minst ett år på fat och minst två år på flaska innan det får säljas. För någon vecka sedan så dök Torraccia del Piantavigna upp i gröna skyltens småpartier. Årgången var 2010 och vinet hade legat tre år på stora (2800 liter) franska ekfat. Om du var förutseende att köpa en flaska så kan du till dagens etapp njuta av ett välbalanserat vin som känns mycket äldre än det var, de dominerande dofterna är rosor, nypon, tobak och torkad frukt.

Giro di Vino etapp 17: Franciacorta

Resan söderut fortsätter idag väster om Gardasjön förbi Brescia med målgång i Cassano d’Adda strax söder om Bergamo. Och med den här etappsträckningen så blir det ännu ett mousserande vin till dagens etapp. Men vi går upp lite i kvalitutta när cyklisterna passerar genom området för det mest prestigefulla italienska bubblet, Franciacorta. Precis som gårdagens sprudlande drycker så görs Franciacorta enligt Metodo Classsico.

För Franciacorta finns tre godkända druvor Chardonnay, Pinot Nero och Pinot Bianco (max 50%) Och precis som för gårdagens viner så gäller att en Franciacorta måste ligga minst 15 månader på jästfällning i flaska innan fällningen avlägsnas (12 månader i Champagne). För rosé (minst 25% Pinot Nero) och Satèn (endast Chardonnay och Pinot Bianco) gäller minst 24 månader, för Millisimato 30 månader och för att få kalla vinet för Riserva så krävs imponerande fem år på jästfällning.

En av de Franciacorta-producenter som lyckats bäst med att sprida sitt bubbel är Bellavista och deras standardvin Cuvée Brut finns att beställa på Systembolagets beställningssortiment. Ett vin som i ett blindtest inte är helt omöjligt att ta för en bättre champagne med sina äppelfriska bröd- och mandeltoner. Passa på att poppa en flaska i eftermiddag för sen blir det bara stilla viner.

 

Giro di Vino etapp 16: Metodo Classico

Efter en vilodag i Dolomiternas uppfriskande bergsluft så cyklar klungan idag söderut in i den delen av Trentino-Alto Adige som kallas Trentino. Här gör man bra standardbubbel till bra pris, det vill säga man vill efterlikna Champagne men utan att (för det mesta) nå upp till riktigt samma kvalitet men framförallt till en mycket billigare kostnad, även jämfört med många av de lite mer exklusiva Franciacortavinerna från Lombardiet. Druvorna är til stor del de samma som i Champagne; Chardonnay och Pinot Noir dominerar och tillverkningsmetoden är i princip den samma som i Champagne. Fast här får den så klart inte kallas champagnemetoden utan Metodo Classico. En skillnad jämfört med standardchampagne där vinerna ska ligga på jästfällningen minst 15 månader är att här gäller minst 18 månader innan jästfällningen avlägsnas. De viner man hittar på systembolaget har faktiskt legat på jästfällning betydligt längre än så t ex så har standard-Rotarin legat minst tre år innan fällningen avlägsnats. Nu kanske det inte är ett stort vin, men för 109 kronor får man mycket bubbel för pengarna och ett vin som helt klart funkar en tisdagseftermiddag för att fira att cyklarna rullar igen.

Giro di Vino etapp 14 – 15: Lagrein

För andra dagen i rad ställs cyklisterna inför en bergsetapp. Den här gången ska ge sig an Dolomiterna i Alto Adige eller Südtirol som man det heter på tyska i den här trespråkiga regionen, förutom tyska och italienska så är pyttespråket ladinska ett officiellt språk här. Den här regionen är väl mest känd för sina vita viner och man hittar en mängd olika druvor som Pinot Bianco, Pinot Grigio, Kerner, Silvaner, Müller-Thurgau, Chardonnay och Gewürztraminer. När den engelska vintidningen Decanter hade en Alto Adige-provning så var man nästan lite upprörda över att vinproducenterna bara hade skickat en Müller-Thurgau.

Müller-Thuragu är kanske mest känd som druvan som tidigare var alltför utbredd i Tyskland för att göra billiga enkla (läs usla) viner för att sälja en masse bland annat till svenska tonåringars första vinfyllor. Men här i Alto-Adige sägs det att man gör världens bästa Müller-Thurgau och det svala klimatet ger tillsammans med den mineralrika jordmånen viner med tropiska smaker och en balanserande syra som kanske saknas i många av de tyska vinerna. Till saken hör också att Müller-Thuragau-stockarna här är mycket gamla och det spelar förstås också roll.

Men alla vitviner till trots, jag plockar gärna fram ett rött vin från Alto Adige till dagens etapp. Nämligen ett vin gjort på den lokala druvan Lagrein som när den används rätt ger mörka viner med en mycket aromatisk doft av björnbär och örter. Och allra bäst är kanske vinerna från Weingut Nüsserhof och inte blir vinerna sämre av att vinodlaren Heinrich Mayrs förfader gömde motståndsmän i vinkällaren för att de skulle undkomma nazisterna. På den italienska vindagen i vintras bjöd Vin och Oliv på det här vinet men just nu finns det inte att beställa på deras hemsida. Men de har en utmärkt Maddalener (en sydtyrolsk druvblandning på bland annat Schiava och Lagrein) som går att beställa via privatimport.

Eftersom även söndagens tempoetapp går här i Sudtyrolen så kan man så klart dricka samma vin till den etappen. 

Giro di Vini etapp 13: Colli Orientali

Idag tar sig cyklisterna an Colli Orientali Friuli, det spännande vinområdet på gränsen till Slovenien. I det här avlägsna hörnet finns en mängd spännande och omskrivna vinproducenter som Ronco Severo, Paraschos och Le Vigne di Zamo. Ofta använder man internationella druvor som Merlot och Pinot Gris men fram förallt är det de lokala druvorna som är något att hets upp sig för som de blå druvorna Schioppetino och Refosco som med sina röda stjälkar är lätt att känna igen samt de gröna druvorna Ribolla Gialla och Friulano som jag tog upp i gårdagens etapp.

Precis innan den tredje stora backen så passerar cyklisterna Aquila del Torre som gör spontantjästa viner på flera av de lokala druvorna. Bland annat en god Refosco med mycket torkad frukt, mjuka tanniner och en viss kryddighet.

Ett typiskt modernt Friuli-vin, lokal druva och bara naturlig jäst. Mums 

Giro di Vino – etapp 12: Friulano

Dagens extremt platta etapp, man skulle i princip kunna använda banprofilen som vattenpass, tar oss från runt Venedig och igenom vindistriktet Piave som fått sitt namn av floden som rinner igenom distriktet. Under Piave-flaggan så får man göra så väl röda som vita viner och det är främst internationella druvor som gäller. De blå druvorna som odlas här är nästan uteslutande bordeauxdruvor som Cabernet Sauvignon, Cabernet Franc, Carmenere och Merlot. Men till skillnad från Bordeaux så gör man här en hel del endruvsviner på Cabernet Franc som ju i det kända franska vinområdet främst används som krydda.

Vad gäller vita viner så görs de oftast på Chardonnay. När cyklisterna passerat de här internationella vinfälten och närmar sig målgång så hamnar de Lison som sedan ungefär tioår är ett DOCG-område. Här görs det endast vitt vin och det på druvan Friulano, som tidigare kallades för Tocai, men under påtryckningar från ungerska Tokaj-odlare så förbjöd EU de italienska vinproducenterna att använda namnet Tocai Friulano på sina etiketter så numera heter druvan alltså Friulano.
Friulano ger vin med så väl gräs- som mandeltoner och en viss fyllighet. Jag har inte lyckats hitta någon importör av Friulano från just området Lison utan till dagens etapp får man antingen välja ett vin från Piave eller så går man över gränsen från Veneto till Friuli-Venezia-Giulia och tar en Friulano därifrån. T ex Torre Rosazza – Friulano som finns på beställningssortimentet. Man får ett friskt vin med generös doft och smak, päron, örtighet och aningen mandel. Inte ett stort vin men jag dricker det gärna till en kycklingrätt eller som det är utan något till.

Inte från Alison utan Friuli Colli Orientali. Men lik förbaskat smaskigt. 

 

Giro d’Vino etapp 11: Prosecco

Idag blir det en platt etapp från den mustiga Lambruscon i Modena till Prosecco-land i Venetien. När cyklisterna har spurtat i mål i Asolo så kan de svalka sig med ett glas lokalt producerad prosecco.

Det enkla bubbliga lättdruckna vinet från Veneto görs på en druva som kallas Glera, fram till 2009 så gick även druvan under namnet prosecco, men efter att vinet fått en DOC-klassificiering så bestämde man sig för att byta namn på druvan för att undvika sammanblandning. Idag görs den mesta proseccon enligt charmatmetoden, där druvmusten får jäsa i ståltankar innan den tappas på flaska. Men det finns även prosecco som likt champagne får en andra jäsning på flaska och några tillverkare har återgått till den gamla metoden col fondo där man också jäser vinet en andra gång på flaska men till skillnad från den lite ädlare franska drycken där jästfällningen med en avancerad metod avlägsnas ur flaskan så låter man här jästfällningen vara kvar i flaskan, där av beteckningen ”col fondo” som betyder ungefär ”med botten”.

Jästfällningen ger ett grumligt vin och man kan antingen välja att hälla upp vinet så försiktigt som möjligt för att undvika fällningen eller så skakar man flaskan försiktigt så att fällningen följer med för att ge extra mycket karaktär åt vinet. Har man tur så kan man hitta en utmärkt col fondo-prosseco från Casa Belfi på sitt systembolag. Ett vin som smakar bland annat smakar gula äpplen och aprikos men det har även fått lite bördighet av jästfällningen.

 

1051640.jpg
Hittar du den här på ditt bolag så köp!