Vin(n)arna från Montalcino har kommit hem

För ett par veckor sen var jag i Montalcino ett par dagar och provade ett stort antal Brunello. Bland annat besökte jag vingården Baricci. Det blev även åtskilliga glas i stans  många vinbutiker när jag försökte lära mig området och samtidigt hitta några favoriter. Framförallt provade vi viner från 2010 som ska vara en utomordentlig årgång. Och ska jag vara riktigt ärlig så slank ju nästan allt ner med ett leende på läpparna. Intressant är att Brunellon från Systembolagets gamla trotjänare Col d’Orca var ett av få som inte föll mig på läppen alls utan det kändes nästan övermoget och lite platt.

Mina fem favoriter bland de viner jag testade i Montalcino.

Längst till vänster det lättaste och mest eleganta i kvintetten – Baricci som vi även besökte och man kan läsa mer om här.

Ett gäng glas och en beställningslista
Ett gäng glas och en beställningslista

Min andra favorit var Ciacci Piccolomini 2010, ett vin från södra delen av DOCG-området. Ett vin som legat 24 månader på stora slovenska fat. Ett mörkt vin med kraftig fruktig karaktär. Svarta vinbär, ros, lakrits. Hög syra och alkholhalt.

Vin tre är Barbaresco-gurun Gajas Brunello från Pieve Santa Resistuta, även det ligger i södra delen av DOCG. Vet inte om det är en slump att just Gajas brunello var den klart mest sträva, mycket syra och en sura körsbär dominerade det här vinet. Men det fanns även en hel del blommor i doften. Ska bli kul att följa det här vinet några år framåt. Det enda vinet av de på bilden jag inte köpte i Brunello, eftersom jag redan hade sex flaskor som jag köpt på systemet.

Fjärde vinet, det enda som inte var från 2010 var Tenuta Nouva från Casanova di Neri. Priset på 2010 hade skenat efter att Robert Paker hade gett vinet full pott så jag köpte så jag köpte 2007 och 2009. Sjuan hade fått lite mer karaktär av torkad frukt, som russin men även lite parfymerat och så klart fanns det körsbär även i det här vinet. Som precis som de flesta jag valde ut var odlat i de södra delarna.

Det fanns lite att välja på som här i Enotecca Fortezza
Det fanns lite att välja på som här i Enotecca Fortezza

Slutligen ett vin från en lite mindre producent Cantina La Serena. Ett vin som fått ligga två år mestadels på stora slovenska fat men en liten del får en tid på fransk barrique. Vinet var ett av de strävaste med tydlig fatkaraktär – cederträ och läder. Smaken gick åt svartvinbärshållet med inslag av rosor. Ett gott vin som tillsammans med övriga jag beställde i Montalcino nu har kommit hem.

Annonser

Dagens vinare – Langhe Nebbiolo från Castello Verduno

 I Gastons blandlåda med sex flaskor från Castello Verduno i Piemonte så fanns det två flaskor Langhe Nebbiolo 2013, idag öppnade jag den andra. Efter en halvtimmes lutning (precis som Gaston skriver på sin hemsida) så öppnade vinet upp sig. Det är en lätt Nebbiolo med ljusröd färg, som doftar björnklister eller mandelmassa och viol. Det smakar jordgubb, körsbär, med en viss strävhet och fräsch syra. Passade bra till äggkokott med riven tryffel.

Tog en titt i protokollet från förra vinaren som vi drack för någon månad sen och där hade vi  skrivit ”gott till svamprisotto?” och ”bra vardagsvin, köpa en hel låda?” och jag säger inte emot idag. För 155 spänn är det ett fynd och jag har ännu inte provat det med svamprisotto. Vinet hittar man inte på Systemet utan på Gaston.

Baricci, en elegant vingårdsspecifik Brunello.

Någon kilometer norr om Montalcinos stadsmur ligger kullen Montosoli som anses vara en av de bästa platserna för att göra Brunello di Montalcino. Jordmånen som är en blandning av märgel, skiffer, kvart och lera med inslag av grovt grus som ger en bra dränering. Kullen har ett mycket svalare klimat än prestigeområdena som ligger söder om Montalcino eftersom berget som staden ligger på skyddar de nordligare gårdarna för den varma sciroccon.

Tre generationer Baricci.
Tre generationer Baricci.

På den här kullen hittar man vinproducenten Baricci, som äger 5 av de 15 hektaren som Montosoli utgör. Man är den enda producenten som enbart gör vin från Montosoli, även druvorna till deras Rosso di Montalcino kommer här ifrån. 1955 satte Nello Baricci igång att bruka marken här och idag är det hans barnbarn Frederico och Francesco Buffi som driver gården vidare. Men även idag lyssnar man på den äldre generationen Francesco berättar vid vårt besök att hans mormor Ada tolkade årets måncykler och redan i februari 2014 varnade för att skulle bli ett mycket svårt år. Som kanske är bekant så blev sommaren 2014 riktigt usel i Italien och tillverkare som Biondi Santi kommer inte ens släppa någon Brunello från 2014. Francesco berättar vidare att man dock höll ut och 2014 skördade en bit in i oktober, långt senare än vanligt. En sen värmebölja gjorde att han antyder att deras 2014 kan bli en stor överraskning för många som helt avskrivit 2014 som förlorat.

Det dröjer ju dock några år innan det går att säga om han får rätt eftersom man här gör en klassisk Brunello som ligger 36 månader på slovenska stora ekfat.

Francesco är inte alls så arg som han ser ut, när han berättar för Staffan att Brunellon lagras på slovensk ek.
Francesco är inte alls så arg som han ser ut, när han berättar för Staffan att Brunellon lagras på slovensk ek.

Francesco berättade för oss att det svalare läget gentemot vinerna söder om Montalcino gör att Bariccis viner blir lite elegantare och friskare. Tyvärr hade han sålt slut på Brunellon så det enda han erbjöd oss att smaka på plats var Rosso di Montalcino 2013, ett friskt lätt vin med tydlig körsbärskaraktär men även mineralitet och elegant rosdoft. Helt klart en av de bättre Rosso di Montalcino jag druckit.

På kvällen hittade vi dock en Brunello från 2010 på restaurangen där vi åt middag. Och vinet var verkligen ingen besvikelse, ett elegant vin med så väl tobak, cederträ som de välbekanta körsbärstonerna och rosendoften.

DSC_0263
Det enda vi fick prova, en Rosso di Montalcino (2013) – en av de bättre jag har druckit.
IMG_4420
Till slut hittade vi en pava av det röda guldet.

Kuriosa: Tillsammans med en grupp vinodlare grundade Nello Baricci organisationen Consorzio del Vino Brunello di Montalcino 1967Därför hittar man en etta framför Baricci på kartor över vingårdarna i distriktet.

Ett svenskt vinprojekt i Toscana

På väg till Montalcino i Toscana gjorde vi ett nedslag på vingården MonteRosola strax utanför staden Volterra. MonteRosola ägs sedan något år av familjen Thomaeus  som har stora planer för vingården. Redan innan de tog över så var vinmakaren Alberto Antonini inblandade i vintillverkningen och han kommer även framöver att jobba med gården. Antonini utsågs för övrigt av engelska Decanter till en av världens bästa vinmakare 2015.

Under vår rundvandring på gården berättade Erik och Bengt Thomaeus om planerna för gården. Idag har man cirka 2 hektar till sin vinproduktion och man har redan börjat plantera nya sluttningar för att så småningom ha 17 hektar i vinproduktion. Det här samtidigt som man jobbar hårt för att inte bara behålla kvaliteten på vinet utan försöka höja den.

Bengt berättar om planerna med Momnte Rosola framför en rad Merlot
Bengt berättar om planerna med MonteRosola framför en rad Merlot

Huvudinriktningen ligger på röda supertoscanare, idag har man fyra röda viner i sitt katalog men i framtiden ska det även finnas lite vitt vin och man har planterat vermentino och chardonnay (om jag inte missminner mig). Även i framtiden kommer dock huvudfokus ligga på de röda vinerna.

Sangiovese som strax ska skördas
Några klasar sangiovese som väntar på att bli plockade
DSC_0212
Vinodlingarna är helt ekologiska och man har t o m sollceller i sydsluttningarna för att bli än mer miljövänliga
Årets första skörd
Årets första skörd – då det anses ge otur att börja skörda på en fredag så hade man den här torsdagseftermiddagen.

Hur smakar då vinet? Vi började med Crescendo, en körsbärsstinn sangiovese med viss läder och ekkaraktär efter 18 månader på ekfat. Corpo Notto, är en blend på Sangiovese och Cabernet Sauvignon och har även den legat 18 månader på fat. Mer av allt jämfört med Crescendo – mer tanniner, kropp och svartare bär. Svarta vinbär och tydligt men inte dominerande fatkaraktär. Indomito är en blend på Syrah, Cabernet Sauvignon och Sangiovese. Lite rundare och varmare med balanserad strävhet men även här gjorde sig de 18 månaderna på fat bekanta i smaken med lite tobak och läder. Slutligen fick vi smaka på Canto della Civetta, 100% merlot. Ett fylligt vin med mycket svarta vinbär men även lite ros. Gissa om det här vinet var lagrat 18 månader på franska ekfat? Så klart.

Fyra kraftfulla toskanare
Fyra kraftfulla toscanare

Då jag var lite slarvig med protokollförandet och minnet inte är det bästa så har jag inte skrivit ut vilka årgångar vi provade. Vinerna finns i alla fall att beställa på Systembolaget ifall man vill smaka på familjen Thomaeus  vinprojekt.